Kafékommissionen: Pock – Per Olsson choklad och konditori

På Per Olsson choklad och konditori står onyttigheterna i allra högsta grad i centrum, både bildligt och bokstavligt. En stor disk med oändligt tjusiga bakverk står mitt i rummet och förklarar med all önskvärd tydlighet att det här handlar om konditorskonst på allra högsta nivå. Det är kanske inte så konst­igt heller, Per Olsson utnämdes till Årets konditor 2003 och var medlem i svenska kocklands­laget 2004. Senast var han chefskonditor på Tössebageriet på Östermalm.

Nu handlar en stor del av verksamheten om kurser, chokladprovningar och catering, men det lilla konditoriet på Heleneborgsgatan är den första fysiska utkristalliseringen av Olssons matkonst.

I den charmiga, om än något kyliga, lokalen på Heleneborgsgatan har det genom åren gjorts åtskilliga försök att bedriva olika kaféverksamheter, senast en variant med moderniserad grötfrukost. Det anonyma läget har säkerligen bidragit. Men Per Olsson har alla möjligheter att bygga upp en tillräckligt stor stamkundkrets som tycker det är värt omvägen. Och som redan nu sprider ordet som nyfrälsta evangelister.
Så också Kafékommissionen, för det bästa med Per Olsson choklad och konditori är att det inte bara är bakelserna och pralinerna som är i toppklass, hela verksamheten genomsyras av kärlek. När Per Olsson var domare för Årets konditor 2008 beklagade han sig över det bristande intresset för ekologisk hållbarhet inom konditori. Nu går han hela vägen med ekologiskt kaffe, närproducerade råvaror och samarbeten med likasinnade bagerier.

Stor och liten frukost finns (för 49 respektive 69 kr). Den stora bjuder på yoghurt med färska bär, en ost- och skinkmacka, kaffe och juice. Bra, även om juicen smakade ”färskpressad” köpedryck.

En italiensk sallad (65 kr) på bresaola och mozzarella, med knap­righet från valnötter och morötter, är utmärkt, ett exempel på hur enkla rätter kan lyfta av bra råvaror. Rostbiffsmackan (65 kr) är liten och enkel, men fräsch och garnerad med goda grönsaker samt ett rejält lager knaprig rostad lök. När det gäller bakelser är det, som ni säkert kan gissa, på ännu högre nivå.

Den ljusa belysningen och de vitmålade träväggarna, punkterade av rosa paneler och detaljer, gör det inte till det mysigaste fiket i stan. Men Per Olssons inbjudande vänlighet och närvaro kompenserar – det finns inte ett uns av snobbighet och översitteri i hans sätt att stolt berätta om allt från havtornspraliner till sin egen saft. Visst kan det i bland vara kul med baristor som försöker läxa upp en om olika kaffebönor, men Per Olsson visar med all önskvärd tydlighet att det inte är det enda sättet att vara passionerad kring sitt yrke.