Fridfull atmosfär och smaklig asiatisk ­bukfylla

Nooshi är ett alternativ till industriburgarna för den som vill äta sig mätt till en högst rimlig kostnad – i en lugn miljö.

Somligt är sig likt. Ägarna till nykomlingen Nooshi i Kultur­huset drev tidigare Rice på Nybrogatan. En restaurang som lockade med huvud­stadens ”första asiatiska blandbuffé”. Ett koncept som både de och Eric Sjöström, chef för Kulturhuset i Stockholm, tror på. Den senare beskriver på sin blogg de nyinflyttade Nooshikrögarna vid Sergels torg som ”specialiserade på mat från Kina, Thailand och Japan”.

Specialiserade?!

Trots att Krogkommissionen blankt vägrar att ta vi-kan-allt-genren på allvar är den mixade menyn på Nooshi smakligare än på många andra snarlika bambuklädda ställen inom tullarna. Vi äter på autentiska måltidskärl i bra, varmgul, belysning från ovanligt lyckade Ikealampor. Notan inkluderar dessutom proffsig och urtrevlig personal samt en mild atmosfär. Det är imponerande fridfullt härinne med tanke på läget: världen rasar utanför glasdörrarna; knarkisar, vaktbolagspatruller, demonstranter och gatuförsäljare blandas med mellanstadieelever och den strida strömmen av shoppingsugna medborgare.

Liksom på Rice har Nooshi en välhållen, fräsch buffé (138 kr) med mycket grönsaker, yakiniku, kyckling i rödcurry, stekta nudlar och friterade tigerräkor. De hemvikta vårrullarna är särskilt minnes­värda. Att man serverar ”hemlagad” mat på restaurang borde inte vara något undantag, men dessa rullar är något helt annat än den fettdrypande, kålgrötsfyllda styggelse som bjuds på majoriteten av stadens kinakrogar. En impotent produkt utan existensberättigande.

Sushi ingår också i denna – i city­kvarteret nu så populära – lunchbuffé och görs à la minute till varje gäst. Standard är sex blandade bitar, vill man ha fler så är det bara att säga till. Sushin får ett oentu­siastiskt godkänt av majoriteten av KK:s utsända. En kommissionär liknar den dock vid Pressbyråns prefabricerade takeawaylådor, ”ätlig, men inte mer”. Budgetmaki med tempuraräkor (98 kr) låter riskabelt, men visar sig vara en glad överraskning. Sjögräsrullen av porphyralg är apterad med en riktigt frasig räka. Två gäster som delar tallriken får en prisvärd förrätt.

Pad Gaprao (129 kr) är ett extremt mört ankbröst med knaprig stekyta som skivats lagom tunt. Köttet är blandat med wokade grönsaker och en sojabaserad sås med smak av thaibasilika. Kökets verkliga toppnummer. Den som gillar chili och sötma får i sig en veckodos med en rågad tallrik Hongkong pork (119 kr). Grisköttet är snudd på karamelliserat, likt en Hunan/Szechuan-inspirerad general Tso-kyckling av det ursöta slag som kanadensare och amerikaner så gärna smörjer kranskärlen med. Det är varmrätt som lösgodis; svåremotståndligt till en början, efter några nävar överväldigande rikt på smakämnen, socker och kilo­kalorier.

Finns det plats för mer så är förstås en friterad banan i honungslen sås jämte – här lätt frysskadad – vaniljglass (49 kr) ett väl beprövat sätt att avsluta en sittning. Barnsligt gott. Väljer du i stället dessertbrownien, i hyggligt utförande, sparar du en tia.

För den som vill uteäta till högst rimlig kostnad och dessutom medför hungriga barn, rugbylag och andra på jakt efter rejäl bukfylla är Nooshi ett alternativ till industriburgarna hos Burger King, på andra sidan Plattan, eller McDonald’s. Vill man äta förstklassig asiatisk mat finns det bättre menyer i Stockholm, fast inte just här i dess cityhjärta.

KROGKOMMISSIONEN 5/2 2010